Bussen tutar två gånger för att sofistikerat signalera att den backar ut från dess parkering. Två unga män konstaterar att livet är näst intill på topp. Dock fattas grädden på moset, griljeringen på skinkan, paraplyet i drinken... Ölen blev kvarglömd i lägenheten. Det ser ut att bli en grå busstur. Men i vilket fall som helst går fakta ej att avvisa, vi är på väg till Whistler. Lyckan är... total.
Vi lämnar bakom oss ett ack så regnigt Vancouver mot bättre väder, bättre tider och, framför allt, bättre skidåkning.
De senaste dagarna har bestått av intensiv träning och precis laddning för uppkommande event. Med flera kilometer täckta genom väl planerade steganden. Med kost likt olympiska atleters och med sömn likt skalmans har vi sett till att förbereda oss för resan mot bergen. Vi har täckt kilometer i omgångar då BC Liquor store ligger runt hundra meter från lägenheten. Jansons frestelse har flitit inmundigats i mängder som skulle få en vuxen mans mage att gråta. Då dessa två delar av vår uppladdning kan, för det otränade ögat, verka en aning annorlunda är den tredje delen helt normal, vi har fått bra med sömn. Många timmar har spenderats i sängen med ögonen slutna. Under de ljusa timmarna på dygnet såklart, perfekt helt enkelt. Vi är i toppform.
Tillbaka på bussen spottar Oskar ut sin snus, en smal doft av äckel smeker mina näsborrar. En händelse som till en början var hemsk har nu börjat bli en vana. Jag kan inte med gott samvete säga att jag tycker det luktar gott men lukten påminner om Sverige. Om gamla goa Götet. Jag är med glädje en, så kallad, passiv snusare.
Stay tuned for more from this adventure. For BBC news, this is Anton Klock.
Har alltid velat säga det. Men seriöst... Stay tuned.
Först och främst vill jag önska hela släkten en god jul, jag blev jätteglad när ni ringde i morse klockan 07:20. Jag får be om ursäkt för att jag var lite utslagen då vi hade festat till klockan 5 dagen innan. Men jag är glad att jag fick vara med och sjunga julsånger och prata med hela släkten. Det hade jag inte velat missa! Tack ska ni ha!
Snön i Vancouver existerar inte. Snön ligger iställetnågra kilometer norr ut, i de berg som gör sig synliga i bakgrunden. En synnerligt trevlig situation då man kan ta sig fram igenom staden utan att halka och bryta ben och arm, men ändå behålla hoppet om snö och allt det står för.
Men, viking som jag är så saknar jag snön, jag saknar att bryta ben och arm.
Oskar har varit på plats i drygt en vecka nu, även fast det känns som tre dagar. Det kan i och för sig bero på att halva vistelsetiden bestått av suddiga minnen av utekvällar fyllda av öl, pubar och små asiater. Med en befolkning med 75% asiater och en halt av homosexuella i klass med San Francisco är det en perfekt stad för en man med 'the yellow fever'. Vancouver är perfekt för Emil. Vi väntar dock fortfarande på att denna karaktär ska ta flyget hit. Jag och Oskar har det skittrevligt i ett regnigt Vancouver.
Vi har inte bara tömt ett antal 12pack öl, vi har även, första måltiden skapat en av de sämsta versionerna av jansons frestelse världen sett. Men som någon sa någon gång, Edison hittade tusen sätt att inte göra en glödlampa. Vi har hittat ett sätt att inte göra jansons frestelse. Dock gör vi ett nytt försök medens jag skriver detta. Oskar försäkrar mig om att han gör det lite mer noggrant den här gången. Potatislagren ser mycket bättre ut, löken är mer exakt skivad och formen är näst intill perfekt insmord. Andra gången gillt!
Horribel jansons frestelse
Även fast vår första jansons var ett totalt misslyckande så höll vi minerna uppe. Dagen efter blandade vi ihop en perfekt pannkakssmet från en av de bästa kokböckerna som skapats! Jag använder den flitigt nästan varje dag, jag har familjen Knape att tacka för detta, och eventuellt några andra ur päronens underliga kompisgäng.
Detta är del ett av Oskars vistelse i Kanada. Första veckan hänger vi och festar i Vancouver, vecka två drar vi till Whistler och bränner puder så stålkanterna glöder!!! FY FAN VA GÖTT!!
Först och främst vill jag tacka min kära mormor och min älskade morfar för brevet och gåvan. Jag klev in igenom dörren och fick syn på ett brev på golvet. Leendet från mina läppar försvann snabbt då det var en telefonräkning jag plockade upp. Men räkningen kom inte ensam, gömt bakom väntade ett brev från Sverige, ett brev med två sidor änglalik skrift och en liten virkad tomte inuti. Mina läppar gick genast tillbaka till 'happy mode'. Tack!
Tiden i Vancouver flyger fortfarande förbi med en enastående fart. Det känns som det var bara förra veckan jag lämnade Landvetter. Det kan bero på att det är ett enastående tryck från skolan just nu de sista veckorna då vi har alla finals och slutprojekt. Men gnistan finns kvar, även om temperaturen sjunker utanför mitt fönster växer min glöd för skolan, programmet och alla mina vänner.
Efter två månader spenderade i Nordamerika börjar jag inse hur primitiva de är här. Jag har alltid haft bilden av att de i alla fall hänger med i relativt breda svängar. Jag menar vi européer är ju inte någonstans i närheten av vad gänget långt bort i öst pillar med. Japan och de andra goa gubbarna. Men, man kan ju i alla fall tycka att Nordamerika kanske skulle hitta något att ersätta checken med. Något som inte härstammar från stenåldern kanske? Det är även ett faktum att de inte accepterar VISA i ett gott antal butiker vilket är näst intill löjligt. Ja här måste man ta de extra stegen till bankomaten och ta ut kontanter. Kontanter! Tidsmaskinen uppfanns då, vem det nu var, kom på att skicka ett plan från Europa till Nordamerika. Ja' ä inte bitter...
Då jag sitter och klagar på staden som är och kommer vara mitt hem i ett år vet jag ändå att jag har det riktigt bra. Jag har otroligt mycket att göra och det går inte alltid som det ska, men jag är i helhet en ganska lycklig person; hänga läpp hjälper ju knappast om något skulle skita sig.
Dagen har bestått av en rad mer eller mindre intressanta händelser. Jag vaknade runt 08:30 i en soffa i skolans spelrum. Jag knatar runt hörnet och köper mig en kaffe och en banan, med andra ord en näringsrik frukost. Jag är omringad av trötta människor som likt mig själv beslutat att det nog var bäst att inte gå hem dagen innan, då klockan hade börjat närma sig tvåtiden innan någon ens kunde tänka på att avsluta de assignments de höll på med. Vi är en salig blandning individer, svensken, indiern, irländaren, kanadensaren och killen som inte bott på samma ställe i mer än några veckor. Ett glatt gäng, med ett någorlunda trött utseende. Vi konstaterar att livet kunde varit värre och lunkar iväg till storyboard class.
Timmar senare, runt 09:00pm presenterar jag mitt sällskapsspel för klassen. Processen gick bättre än vad jag hade föreställt mig. Jag var ärligt talat ganska förvånad när de faktiskt förstod nästan alla detaljer. I och för sig så är det väl inte världens mest avancerade racing-board game men det som intresserade folk mest var faktiskt att jag hade, ungefär tjugo minuter innan klassen börjat skapat min egen valuta. Jag hade skapat världens första 'Antonians'.
Vi samtalar friskt emellan polarna i klassen om att dra upp till bergen vid jul och bränna lite puder. Min vän Corey känner ett gäng som bor i de högre altituderna så om vi kan få bo hos dem så finns det ju pengar över till nödvändiga saker. Såsom öl.
Den 16e december innebär två dagar kvar till min födelsedag. Den största presenten är att två av mina bästa vänner kommer över och hälsar på. Oskar landar runt klockan 5pm i Vancouver o' boy are we going to have a good night!
Emil hänger i USA några dagar och kommer till Vancouver runt jul. Då far vi upp till de gigantiska bergen i norr.
Jag ska onekligen försöka ta lite mer bilder nu under jullovet så ska ni få se...
PS. Snart ska ni få se mitt porfolio också. Jobbar på det flitigt at the moment.
Download
