On the way!

Nervositeten slingrar likt en orm inom mig. När man är upptagen så känner man ingenting men så fort man får en sekund att tänka efter så slingrar den fram och biter en. Jag kan inte förneka att jag fällde ett par tårar i min ensamhet natten till idag. Inte för att jag var ledsen utan snarare för att jag just insåg hur perfekt jag har haft det i näst intill tjugo år. Jag tror att det krävdes ett steg tillbaka för att få en helbild utav min underbara, svenska och lättsamma vardag för att faktiskt förstå hur bra jag har haft det.

Jag har länge vart på vippen att fälla en tår men det var inte min underbara familjs konstaterande att första fågen lämnar boet som fick bägaren att rinna över. Det var heller inte mitt farväl av en av mina äldsta vänner. Till och med då jag kopplade ur datorn var ögat torrt. Det var inte för ens jag hade gått och lagt mig och just slutit ögonen då jag hör hur dörren knarrar till. Så vitt jag visste så låg alla och sov, men så fel jag hade. När ögonen hade vant sig vid mörkret såg jag en hårig nos sticka in ungefär tjugo centimeter över golvet. Nisse hade tryckt upp dörren och väntade på tillåtelse att stiga in. Jag kallade in honom och han kom snällt och la sig vid min sida. Bägaren rann över.

När jag nu sitter på flygplatsen i landvetter börjar regnet vräka ner utanför. Några droppar verkar ha på något sätt trängt igenom taket och överraskar ett par snabbt skrivande fingrar och väcker mig ur min morgonsömn och då tiden närmar sig 06:20 börjar min dålda flygrädsla att krypa fram. Jag tror aldrig att jag har berättat för någon men det nuvarande tillfället känns som en ganska bra stund att komma ur flygplansgarderoben.

Tjugo minuter kvar tills en liten, förväntansfull ung man stegar in igenom gate 22B. Han inser redan att han har glömt en rad förnödigheter hemma men fäller inga tårar, spild mjölk kan alltid skickas med posten. Den unge mannen har dock inhandlat presenter, en till sin blivande rummskamrat och en till 'the land lady'. Planen, som dök upp likt en säl till havs precis vid första åsynen av de handgjorda darlahästarna var att lite halvsnyggt frammräcka dessa gåvor och dra en historia om hur dalarna har påverkat den unga mannen och hur mycket det betyder för honom. Om mottagande part tar det på rätt sätt ska de känna sig väl bemötta av den något underliga svensken framför dem.

Högtalarna plingar till och 22B är redo för Anton Klock. Anton Klock är redo för 22B! And so it beginns.