Ze weekend.

Helgen har passerat. Ett trevligt pack dagar som började med en läskig halloweenfest på fredagen och slutade med en ännu läskigare 'Nightmare at elm street' på söndagskvällen.

Efter att ha grubblat ett bra tag över vad jag skulle slänga på mig för halloweenfesten fick jag till sist hjälp av 'ze roommate'. Mantel, top hat och John Lennon glasögon fick pryda mig genom fredagskvällen. En uppskattad utklädnad men långt ifrån mest kreativ. Det var 'The mad hatter', lego duon och Herr Uruk Hai som gjorde upp om andra platsen. En hård kamp men ingen av dem gick upp mot min personliga favorit. Raoul Duke, mannen från mästerverket. Spelad av Johnny Depp får han 'Fear and loathing in Las Vegas' att klamra sig fast på toppen av min filmlista. En riktigt skön karaktär som rockade festen på sitt sköna halvparanoida sätt.

Timmar innan hade jag inhandlat någon random kanadensisk öl. Det var som att handla lösgodis med ögonbindel. Otroliga mängder oigenkännliga ölsorter skrattade mig i ansiktet då jag gick runt och bet mig själv i läppen i hopp om att hitta något som jag faktiskt kände igen. Det slutade med att jag köpte ett grönt paket med ca. 12 öl i. Det fanns ett litet emblem tryckt på sidan där de lovade att plantera ett träd om jag la mina dollar på just detta flak. Fair enough. En stund senare nickar jag för mig själv, häpen över hur gott ölen faktiskt smakade.

Dagen där på, lördag, stegar vi bakfulla men med leende på läpparna över till stanley park. Vi hade inhandlat sushi och satte oss på kanten till vattnet som utgjorde 'Lost Lagoon'. Med underbar utsikt över fontänen betar vi av bit efter bit. En för stor bit wasabi tvingade fram en tår. Ett gäng änder simmar nyfiket upp mot det sushiätande sällskapet. Kayla plockar glatt upp kameran och börjar fånga fåglarna på digital bild. Otroligt fokuserad märker hon inte hur en gigantisk svan närmar sig. Det är inte förens herr svan är mindre än en meter från den glade fotografen som hon får syn på den. Med ett skri och ett lätt upphopp flyr hon jättefågeln. Ett nästan ljudlöst plupp konstaterar att vad det än var som åstadkom ljudet nu sakta sjunker till botten av ett brunaktigt vatten. Det tar inte mer än några sekunder förens vi inser att det var en iphone. Det var inte min den här gången. Men det är alltid lika jobbigt. Iphonen och vatten har aldrig varit bästa vänner.

Efter en underbar sovmorgon på söndagsmorgonen har jag ett snabbt samtal med mor och far över skype. Trevligt att få en snabb update om vad som pågår hemma.

Jag slevar i mig en go portion spagetti och köttfärssås och beger mig iväg till VFS för att göra lite skolarbete. Efter en ungefär tjugo minuter lång promenad sätter jag mig ner vid min dator i skolan och börjar skriva på mitt 'Pre Production'-assignment. Jag inser snabbt att jag behöver mer inspiration och sätter mig ett tag i spelrummet. Med runt 6 stycken 32" flatscreens och en herrans massa spel borde man inte bli uttråkad för snabbt. Men det tog inte mer än minuter innan jag kastade ifrån mig kontrollen och började skissa på 'what ever came across my mind'. Jag slutade med idén om en freelance gruvarbetare som hittar en underjordisk värld och slåss mot zombie vikings.

Kvällen avslutades med fullsmockad lägenhet. Allas blickar riktade mot den 15" lilla skärmen där 'nightmare on elm street' rullade förbi.

Måndag. Lektioner 10:00 - 09:30. En timmas sovmorgon. SCORE! Klockan är nu kvart över två och sömn är ett måste. Anton Klock, signing off.