Tidsmaskinen

Först och främst vill jag tacka min kära mormor och min älskade morfar för brevet och gåvan. Jag klev in igenom dörren och fick syn på ett brev på golvet. Leendet från mina läppar försvann snabbt då det var en telefonräkning jag plockade upp. Men räkningen kom inte ensam, gömt bakom väntade ett brev från Sverige, ett brev med två sidor änglalik skrift och en liten virkad tomte inuti. Mina läppar gick genast tillbaka till 'happy mode'. Tack!

Tiden i Vancouver flyger fortfarande förbi med en enastående fart. Det känns som det var bara förra veckan jag lämnade Landvetter. Det kan bero på att det är ett enastående tryck från skolan just nu de sista veckorna då vi har alla finals och slutprojekt. Men gnistan finns kvar, även om temperaturen sjunker utanför mitt fönster växer min glöd för skolan, programmet och alla mina vänner.

Efter två månader spenderade i Nordamerika börjar jag inse hur primitiva de är här. Jag har alltid haft bilden av att de i alla fall hänger med i relativt breda svängar. Jag menar vi européer är ju inte någonstans i närheten av vad gänget långt bort i öst pillar med. Japan och de andra goa gubbarna. Men, man kan ju i alla fall tycka att Nordamerika kanske skulle hitta något att ersätta checken med. Något som inte härstammar från stenåldern kanske? Det är även ett faktum att de inte accepterar VISA i ett gott antal butiker vilket är näst intill löjligt. Ja här måste man ta de extra stegen till bankomaten och ta ut kontanter. Kontanter! Tidsmaskinen uppfanns då, vem det nu var, kom på att skicka ett plan från Europa till Nordamerika. Ja' ä inte bitter...

Då jag sitter och klagar på staden som är och kommer vara mitt hem i ett år vet jag ändå att jag har det riktigt bra. Jag har otroligt mycket att göra och det går inte alltid som det ska, men jag är i helhet en ganska lycklig person; hänga läpp hjälper ju knappast om något skulle skita sig.

Dagen har bestått av en rad mer eller mindre intressanta händelser. Jag vaknade runt 08:30 i en soffa i skolans spelrum. Jag knatar runt hörnet och köper mig en kaffe och en banan, med andra ord en näringsrik frukost. Jag är omringad av trötta människor som likt mig själv beslutat att det nog var bäst att inte gå hem dagen innan, då klockan hade börjat närma sig tvåtiden innan någon ens kunde tänka på att avsluta de assignments de höll på med. Vi är en salig blandning individer, svensken, indiern, irländaren, kanadensaren och killen som inte bott på samma ställe i mer än några veckor. Ett glatt gäng, med ett någorlunda trött utseende. Vi konstaterar att livet kunde varit värre och lunkar iväg till storyboard class.

Timmar senare, runt 09:00pm presenterar jag mitt sällskapsspel för klassen. Processen gick bättre än vad jag hade föreställt mig. Jag var ärligt talat ganska förvånad när de faktiskt förstod nästan alla detaljer. I och för sig så är det väl inte världens mest avancerade racing-board game men det som intresserade folk mest var faktiskt att jag hade, ungefär tjugo minuter innan klassen börjat skapat min egen valuta. Jag hade skapat världens första 'Antonians'.










Vi samtalar friskt emellan polarna i klassen om att dra upp till bergen vid jul och bränna lite puder. Min vän Corey känner ett gäng som bor i de högre altituderna så om vi kan få bo hos dem så finns det ju pengar över till nödvändiga saker. Såsom öl.

Den 16e december innebär två dagar kvar till min födelsedag. Den största presenten är att två av mina bästa vänner kommer över och hälsar på. Oskar landar runt klockan 5pm i Vancouver o' boy are we going to have a good night!

Emil hänger i USA några dagar och kommer till Vancouver runt jul. Då far vi upp till de gigantiska bergen i norr.

Jag ska onekligen försöka ta lite mer bilder nu under jullovet så ska ni få se...

PS. Snart ska ni få se mitt porfolio också. Jobbar på det flitigt at the moment.